Gårdsförsäljningen fungerar – men regelverket skaver

Detta är en krönika. Krönikan är en text där skribenten reflekterar och framför personliga åsikter.

Trots många krångligheter har utfallet varit väldigt positivt för vår del med gårdsförsäljning. Under det första året har vi genomfört omkring 2000 kunskapshöjande arrangemang. Alla har inte nyttjat möjligheten att handla i butiken, men många har köpt allt från ett par burkar till full ranson av öl och destillat. Just ordet “ranson” är något som används flitigt, och gårdsförsäljningen har verkligen fått motboken som referenspunkt i många samtal.

När man reflekterar tillbaka på det första året och försöker göra några kloka värderingar så har gårdsförsäljningen för vår del med gårdsförsäljning nog blivit den succé vi både trodde och hoppades på. Starten var som en raket – mycket handlade om nyhetens behag. Folk fnissade gott åt att för första gången få handla direkt hos en producent istället för på Systembolaget, särskilt på en söndag. Jag tror både vi och kunderna kände det som att vi gjorde något förbjudet de första veckorna. Med tiden har det lugnat sig ganska rejält. Jag tror mycket handlar om prisnivån. Med skatter och höga produktionskostnader är våra produkter dyrare än industriprodukterna, precis som på Systembolaget.

En annan reflektion är att produkter som ännu inte finns på “bolaget” är de som är roligast att köpa. Samtidigt vill de flesta kunna fortsätta handla produkterna när de kommer hem till sin hemort, eller åtminstone kunna beställa dem därifrån.

Många kunder har också tyckt att volymbegränsningarna varit för snålt tilltagna. Inte för att någon vill köpa tio flak stark IPA, utan snarare för att samlare – exempelvis ginentusiaster eller utländska besökare – gärna vill köpa med sig en av varje till sina samlingar.

Besvikelsen över hur vissa produkter klassas har också varit stor. En ”RTD” med samma alkoholhalt som en starköl räknas som starksprit, vilket gör att två burkar på 33 cl fyller hela spritkvoten. Det är riktigt illa och borde justeras i lagtexten. En öl på 5 procent och en drink på 5 procent borde inte behandlas olika i försäljningsbegränsningarna.

Vi möter också en viss frustration kring den totala volymen. Många besökare vill köpa olika typer av produkter eftersom vi har ett brett sortiment. Ofta vill man kanske köpa både en flaska gin och en likör för att kunna blanda drinken man just lärt sig göra under vår cocktailworkshop. Men då blir det nej – för tänk om någon skulle gå utanför dörren och svepa båda flaskorna direkt. Det ska samtidigt sägas att ginen kostar runt 350 kronor och likören ungefär lika mycket. Våra besökare är bättre än så.

“Måste jag göra ett arrangemang till om jag kommer tillbaka om några veckor?” är kanske den vanligaste frågan vi får, särskilt från de som bor i närheten.

Jag vet inte om folkhälsan verkligen påverkas av om någon handlar hos oss en eller två gånger istället för att göra sina inköp någon annanstans. Man skulle lika gärna kunna vända på resonemanget och säga att om människor handlar oftare hos oss så köper de kanske mindre volymer åt gången. Våra produkter är dyrare och lågprisvarorna säljs fortfarande främst på Systembolaget.

Och om man verkligen skulle dra folkhälsoargumentet hela vägen kanske svenskar borde förbjudas att resa utomlands, eftersom ingen där kan kontrollera vilka inköpsvolymer som görs hos producenter under semestern.

Arrangemangen då? Det jag framför allt ställer mig frågande till är vem som egentligen avgör vad som är kunskapshöjande och inte. Har man aldrig varit hos oss börjar ju kunskapshöjningen redan när man svänger in på parkeringen. Och åt andra hållet – vad ska vi egentligen kunna höja kunskapen kring hos våra kollegor i branschen? Självklart kan vi prata om smakerna i våra produkter och hur vi producerar dem, men ni förstår poängen.

Jag tycker det blivit dubbelt onödigt krångligt. Arrangemangskravet skulle kunna slopas helt eftersom försäljningsvolymerna redan är begränsade. Man hävdar att besöksnäringen är en förutsättning för att samtidigt kunna behålla monopolet, men ett besök är väl ett besök – oavsett varför någon kliver in hos en hantverksproducent.

I praktiken kan vi ju ändå inte hindra någon från att gå ut till bilen med sina varor, ta på sig en lösnäsa och komma tillbaka in igen för att göra om hela proceduren. Jag hoppas därför att detta krav försvinner framöver. Det känns inte särskilt rättssäkert och lär dessutom bli svårt att avgöra i domstol vid eventuella tvister.

Summa summarum är vi väldigt glada över gårdsförsäljningen. Det är verkligen ett steg i rätt riktning. Allt är väl lite kantigt i början, men nu slipper vi åtminstone bli utskrattade av besökare när vi informerar om alkoholens skadeverkningar – sedan 1 juni räcker det ju faktiskt att ha informationsblad tillgängliga för gästen. Och framför allt uppfattar vi att besökarna verkligen gillar gårdsförsäljning.

Tommy Jonasson, Revsunds Brewery & Distillery

VD, medgrundare och destillerare på Revsunds Brewery & Distillery i Revsund, Jämtland (som han driver med sin kompanjon Henrik Spansk). På gården produceras öl, gin, whisky, rom, likör, bubbelvatten och ready-to-drink-produkter samtidigt som Revsunds driver ett taproom med 100 sittplatser inomhus och 60 utomhus under sommaren. Besökare kan dessutom övernatta på gården, som varje år tar emot omkring 5000 gäster.