När spriten får ett sammanhang

Detta är en krönika. Krönikan är en text där skribenten reflekterar och framför personliga åsikter.

Det finns samhällsförändringar som får tv-soffor att vibrera. Och så finns de som sker genom små förskjutningar, mellan det vi alltid gjort och det vi ännu inte riktigt vant oss vid. Gårdsförsäljningen känns som båda delarna – historiskt stor, men samtidigt helt självklar.

Att den så länge varit en het potatis är kanske inte konstigt i ett land med ett så komplicerat förhållande till alkohol. Vi har älskat den, reglerat den, moraliserat kring den, skämtat om den och byggt institutioner runt den som andra bygger kyrkor. Flaskor har länge varit något man köper funktionellt, nästan administrativt. In, ut, transaktion, kvitto.

Och så plötsligt något annat.

Du står i vårt destilleri och smakar på något som vuxit fram ur en halvgalen idé, präglad av envishet och felsteg. Du får höra varför syrén destillerades en morgon i juni, hur ett misslyckat destillat ledde oss åt rätt håll eller varför vi lagt orimligt mycket tid på att jaga en känsla snarare än en smak. Och för första gången får vi ställa frågan: Vill du ta med dig en flaska hem?

Efter generationer av strikt monopol är det ett stort steg. Så när gårdsförsäljning blev verklighet trodde vi att fokus skulle fastna på regler och administration. Och visst har det första året lett till flera intressanta diskussioner om just alkoholpolitik, men i grunden har det handlat om gästfrihet och relationer. Om att mötet mellan producent och gäst plötsligt får ta större plats än själva transaktionen.

Vi märker det nästan direkt hos våra gäster, att något händer när drycken får ett sammanhang. Blicken förändras och tempot saktar ner. Nästa sipp dricks lite mer eftertänksamt. Man börjar prata om doften och försöka sätta fingret på en smak man känner igen.
Och gradvis blir det mindre bara sprit och mer något som fått en plats, en berättelse och ett ansikte.

Kanske är det också ett tecken i tiden. För vi lever trots allt i en era där allt fler vill veta vem som gjort det de konsumerar. Vi vill veta vem som bakat brödet, odlat tomaten eller byggt bordet. Inte för att allt måste vara exklusivt eller pretentiöst, utan för att anonymitet börjat kännas fattig. Varför skulle dryck vara annorlunda?

För oss innebär det också något väldigt konkret. Att bygga något hantverksmässigt är sällan det enkla alternativet, och vägen från idé till butikshylla är ofta betydligt mer omständig än många kanske anar. När små producenter får möjlighet att möta sina kunder direkt skapas inte bara relationer, utan också bättre förutsättningar att fortsätta utveckla det man byggt upp och få det att bära sig över tid.

De som besöker destilleriet vill oftare än inte ta med sig något hem. Inte bara en flaska, utan en förlängning av upplevelsen. Ett minne av en kväll, något att öppna med vänner, kanske en liten bit av Göteborg att bära med sig vidare.

Det kanske mest intressanta med gårdsförsäljningens första år är vad som händer när konsumtionen får en kontext. Kunskap bygger förståelse, förståelse bygger respekt. Och respekt tenderar att skapa mer eftertänksamma relationer till det vi konsumerar. Det finns något nästan paradoxalt i det — och vi förstår att det utmanar logiken i ett system byggt för att begränsa konsumtion — att något som länge reglerats hårt av rädsla för överkonsumtion snarare verkar leda till mer eftertanke.

Och när det kommer till de skyddsräcken som följt med reformen lever vi gärna med dem. Ett kunskapshöjande element? Självklart! Det är ju precis det vi går igång på. Men ibland är det svårt att inte höja på ögonbrynen åt logiken. När någon redan besökt destilleriet, deltagit i provningarna och förstått processen bakom det vi gör, känns det märkligt att samma person om och om igen måste upprepa samma procedur för att få köpa med sig en begränsad upplaga hem. Det är kanske en detalj i sammanhanget, men också en påminnelse om att stora förändringar sällan sker perfekt från början.

Därför hoppas vi att det här är version 1.0 av reformen. Att nästa steg blir att fortsätta utveckla gårdsförsäljningen, förenkla där det går och ge hantverksproducenter bättre möjligheter att stå på egna ben. För i slutändan handlar det inte om rätten att köpa eller sälja en flaska, utan om möjligheten att ta med sig hem något mer än innehållet i den.

David de Courcy och Johan Hagman, Ego Distillers

Ego Distillers är Göteborgs första destilleri och sprithus, grundat 2023 av David de Courcy och Johan Hagman. I Gamlestadens fabriker står pannor, bar och restaurang sida vid sida, allt under samma tak. Inom kort öppnas dessutom dörrarna till vår första Ego-bar utanför destilleriet. På Ego destillerar vi inte för att återskapa det som redan finns, utan för att utforska vad sprit kan vara. Vi lämnar gärna gamla hjulspår och skapar destillat som känns moderna i uttryck, utan att tappa fotfästet i smak. Ambitionen är i teorin enkel: att skapa sprit människor faktiskt vill dricka idag, och förhoppningsvis också imorgon.